Det som är fascinerande i boken är skildringen av en mycket ung svensk som begav sej till Sovjetunionen på 30-talet och lyckades överleva i Stalins terrorvälde, och bli en del av säkerhetsapparaten genom att byta identitet och bli äkta sovjetmedborgare genom att mörda en medfånge i ett av alla gulag.
Den berättelsen vore värd en egen bok och allt det andra, Ölandshistorien, känns mest som onödiga utvikningar.
Theorins tidigare böcker har innehållit övernaturliga inslag och varit mycket suggestiva, här finns inget övernaturligt alls utom möjligen styrkan hos den gamle Aron som överlevare och hämnande kraftkarl ända in i 80-årsåldern.
No comments:
Post a Comment