Flykten från läger 14 - den dramatiska rymningen från ett nordkoreanskt fångläger

Blaine Harden har skrivit denna bok, den kom ut 2012. Den är mycket upprörande.
Jag har tidigare läst om Shin Dong-hyuks öde i artiklar. Han var den förste som lyckades rymma ur ett av Nordkoreas mycket hemliga fångläger. Eller så hemliga är de inte, på google maps kan du se byggnaderna och skolan där Shin gick. Det finns t o m tydligen något ställe där dit man kan åka på semester för det finns recensioner från semestrare på Bukchang concentration camp, det är väldigt förbryllande.
Shin föddes i lägret och rymde när han var 23 år. Han hade vid 14 års ålder sett sin mor och bror bli avrättade. Fadern hade han aldrig levt med även om han kände honom. Det fanns inga nära relationer, Shin såg t o m sin mamma som en konkurrent om maten och han tyckte hon förtjänade att avrättas eftersom hon hade planerat att fly tillsammans med en äldre bror. Det var han som angav henne.
Shins kamp efter flykten har varit att bli människa, säger han. Den som vuxit upp i en värld utanför all normal mänsklig samvaro har svårt att känna tillit.
Livet var en kamp om mat, hungern var ständigt närvarande och lydnaden ovillkorlig. Lärarna hade uniform och var beväpnade. Som mycket ung såg Shin en sexårig klasskamrat piskas ihjäl med linjal för att läraren hittat fem majskorn i hennes ficka. Shin tyckte det var naturligt.
Blaine Harden har arbetat i flera år med denna bok - han har försökt verifiera Shins uppgifter med andras. Även om ingen fånge har flytt på samma sätt som Shin så finns det berättelser från f d vakter och fångar som frigivits och sedan lyckats lämna Nordkorea. Men Shin föddes i lägret, för att vara ett arbetsdjur fram tills han en gång dog i lägret. Hans far hade släktingar som flytt till Sydkorea under kriget och som straff blev han evig fånge. Vid något tillfälle gavs han ynnesten att gifta sig, en belöning som inte alla fick. Efter giftermålet tilläts fadern tillbringa fem nätter med sin fru och sedan fick de träffas fem gånger per år. Två söner blev följden av äktenskapet. Dessa två var lika evigt dömda som sina föräldrar. Läger 14 var självförsörjande och skulle också förse resten av landet med jordbruksprodukter, kol och annat.
Flykten från Läger 14 är en inblick i en fruktansvärd och osannolik värld som pågår än i dag. Omvärlden, särskilt Kina,  bär givetvis ett stort ansvar för att de bestialiska lägren inte stängs.