Bilderbergmötet av Anders Jallai

Lite pinsamt att jag läste denna barnsliga bok. Jag behövde en ljudbok till tvättningen av 37 fönster - det tog dom 10 timmar boken varar. (Ok - jag är inte bra på att tvätta fönster.) Och den började inte så dåligt - det är mina trakter i Norrtälje, hjälten har pensionerat sej och har sorg efter att ha blivit av med sin familj i Estonia, det är lite fina skildringar av miljöer och människor.
Men sen - Bilderbergmötet med världen mäktigaste inkl Henry Kissinger, Rockefeller, Carl Bildt, prinsessan Madeleine - ska hållas i det f d fiskeläget. Det är superhemligt. Mossad och CIA är där för att bevaka de sina. Plus all svensk säkerhetstjänst värd namnet.
Trots detta får vår avdankade agent sköta hela räddningen av evenenemanget som attackeras av högerextrema globaliseringskritiker - han gör det tillsammans med ett par andra luggslitna pensionärer från trakten, en snabb båt och lite glockpuffror och hagelgevär (eller vad det nu var). Det blir patetiskt.
På vägen offras Carl Bildt som skjuts genom huvudet så det blonda håret fladdrar och Henry Kissinger. Men prinsessan Madeleine räddas - vår hjälte viskar i hennes öra: "Jag vet hur det känns att förlora en dotter". Kungahuset har speciellt vädjat till honom att rycka in och rädda deras dotter, han har tidigare under sin aktiva tid, får man tro, räddat Sverige ur diverse katastrofer.
Det som är intressant - ett tidens tecken kanske, är att den superhemliga agendan på Bilderbergmötet skulle vara att ta itu med befolkningsökningen i världen - med radikala och odemokratiska metoder.
Dan Browns senaste - Inferno - handlar om samma sak. En dålig idé vars tid är inne?

Felicia försvann av Felicia Feldt

Jag var tveksam, men behövde en ljudbok. Jag blev fängslad, hon skriver bra, Feldt. Det är ingen sympatisk skildring, varken av henne själv eller av mamman, som bara kallas "mamma" i boken men som alla vet är Anna Wahlgren, barnuppfostringsgurun och niobarnsmamman. Hennes bild finns f ö på omslaget.
Det är fantastiskt hur denna mamma tycks vara allomslutande, hennes närvaro tränger undan allt annat, män och pappor passerar förbi som skuggfigurer, familjen flyttar ständigt så mamman blir hela världen.
Jag har förstått att olika barn i familjen haft olika barndomar, så är det förstås. Felicia hatar sin mamma, det är ett rödglödgat hat som färgar hela skildringen. Man inser att det finns andra versioner. En strävsam mamma som lyckas försörja hela flocken. (Ja Anna W kallar det för flock, det gäller för barnen att passa in i flocken och göra sitt.) Med författarskap. Kanske bidrog skuggmännen till försörjningen, det framgår inte. Dom tycks ha klarat det rätt bra i alla fall.
Det finns en stränghet och obönhörlighet hos mamman som Felicia lider av. Och en självupptagenhet, i bilden av den perfekta flocken finns inget utrymme för revolt - trots den bohemiska livsstilen.

Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson

En riktigt bra deckare, poliser som är hyfsat elegant skildrade, bra miljöer och en intressant intrig. Såna vi tycker om tillåts dö, det är bra. Man ska inte känna sej för säker.
JAg läste i farten även "Askunga", samma författares första deckare. Den hade också sina poänger men poliserna var plågsamt töntigt skildrade...Ohlsson har lärt sej.

Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Nu har jag gjort det igen - läst en massa böcker utan att hejda mej.
Ska skriva ikapp.
Nyckeln är tredje och sista delen i serien om häxorna i det lilla samhället Engelsfors, häxorna som ska rädda världen från dom onda makterna.
Jag tyckte om dom två första - Cirkeln och Eld var bra. Inte för häxerierna så mycket som för den ganska osminkade skildringen av unga tjejer, som tillåts vara elaka, avundsjuka, kåta, kära, duktiga, lata, intrigerande, osäkra - det är bra porträtt där huvudpersonerna växer och förändras och dör för den delen.
Men den här sista boken - det blir för mycket häxor och onda och goda krafter - det blir en evig rundgång kring hur våra kära häxor ska utföra räddningen - jag tappar intresset.

En av oss, om Breivik av Åsne Seierstad

Det är en närmast outhärdlig läsning, Seierstads bok om Anders Behring Breivik. Men den är viktig.
Den skildrar ingående Breiviks grundliga och långvariga planering inför dåden där han dödade 77 människor, dom flesta mycket unga. Det var ett hårt jobb och en noggrann planering bakom särskilt bomben, den var svår och tung att bygga och mycket större än t ex Timothy McVeighs Oklahomabomb. Vi får klart för oss vilken extrem målmedvetenhet som denne i omvärldens ögon misslyckade individ kunde uppbåda.
För vad? - snedvridna idéer om att rädda Norge från muslimer som Breivik odlade på nätet tillsammans med likasinnade. Han fick bekräftelse där på ett sätt som han aldrig fått IRL.
Nästan mest outhärdligt är att läsa om polisens klantighet. Ett troskyldigt Norge där inte en enda polishelikopter kan uppbringas, där medierna kretsar över Utöya och filmar långt innan någon enda polis närmar sej och medan Breivik går runt och avrättar i snitt en person i minuten. Där det tar två timmar att utfärda rikslarm. Där båtturister börjar undsätta ungdomar långt innan polisen ens kommer i närheten, deras båt är inte funktionsduglig. Där en uppmärksam civilperson strax efter bomben small i Oslo ringer in signalement och bilnummer på en misstänkt man med dragen pistol och polisuniform som lämnat platsen för bombdådet. Det skulle ta mer än en timme innan efterlysning på bilen och mannen skickades ut - under tiden körde Breivik till färjeläget och tog båten över till Utöya. Han väntade t o m på kajen ett bra tag.

The Snowden Files av Luke Harding

Helt rykande färsk bok om hela Snowdenaffären. Jag blev vuxen när välfärdssamhället peakade och har en närmast enfaldig tilltro till den goda staten. Men den här historien skakar om. Det är helt osannolika olagliga friheter spionorganisationerna tog sig därför att dom kunde och därför att tidsandan efter elfte september var sådan.
Tusentals hemliga dokument som avslöjade omfattningen av spioneriet läcktes i juni 2013 av Edward Snowden, en ung man som jobbade åt en privat underleverantör till USA:s National Security Agency, NSA. Han rymde från arbetsplatsen i Hawaii till Hongkong och kontaktade en Guardianjournalist som när de träffades blev chockad över Snowdens ungdom: "he was barely old enough to shave". Boken skildrar hela förloppet kring publiceringen av dokumenten, Snowdens vidare flykt till Moskva och alla nationella och internationella turer som avslöjandena ledde till. Det är mycket läsvärt och spännande. Boken tar oss ända fram till i februari i år, Snowden är fast i Ryssland tills vidare och vet föga om sin framtid. Få länder är beredda att ge honom asyl av rädsla för USA:s och Englands fiendskap. Ni minns väl hur Bolivias presidents plan blev tvingat att gå ner i Wien för att USA trodde att Snowden var ombord.

Död i skugga av Anne Holt

Anne Holt skriver bra, det är en historia om barnmisshandel eller misstänkt sådan. Inte så övertygande.
Jag borde helt enkelt sluta läsa deckare, men vad ska jag då koppla av med?

Glasverandan av Ann Cleeves

Tja, vad säga? En pusseldeckare av klassiskt slag.
Gäsp.

Barnmorskan av Katja Kettu

"Som du vet är jag en usel och olärd barnmorska, obetydlig och strävsjälad. Allt jag kan har jag lärt mig under krigets sista månader genom fittan och den blodiga mullen. Förr visste jag nog att vi alla i födelseögonblicket släpper ur oss en gråt som smakar av mellangård. Nu vet jag att vi alla hinner gjuta många tårar under livet..."
Så presenterar sig barnmorskan Vindöga, av sin älskade SS-officer Johannes kallad för Vildöga. Det är 1944, Finland är i förbund med Tyskland och Vindöga ger upp allt för sin kärlek. Hon jobbar frivilligt i ett tyskt fångläger i Petsamo och aborterar foster på de våldtagna kvinnorna medan hennes älskade gräver en jättegrav där döda fångar ska undanröjas. Johannes är nerknarkad och traumatiserad efter tjänstgöring med massmord i Ukraina. Men tyskarnas lycka vänder och barnmorskan analyserar läget: ".. nu har finnen trots sitt harlynne gett sig på den tyska vargen och pinar iväg honom, och när ryssbjörnen samtidigt genomför sina grådaskiga attacker från Varanger och Petsamo råder den största osäkerhet i Lapparnas land."
Vindöga blir nu själv fånge hos tyskarna och får tjänstgöra i fähuset, dvs bordellen. Hon står ut med allt bara hon kan behålla det barn Johannes planterat i hennes kropp. Och hon vägrar bli räddad till Sverige när evakueringen kommer, hon tar sig i stället till Nordnorge - hon kan inte lämna Johannes, för honom och barnet i magen begår hon hemska handlingar och riskerar allt.