Och bergen svarade av Khaled Hosseini

Detta är en berättelse om människor som älskar men blir krossade.
Omständigheterna - fördomar, fattigdom - förstör kärleken eller omöjliggör den.
Boken handlar om ett Afghanistan före ryssarna och talibanerna. Ett samhälle som ändå var grymt mot dom små människorna.
Ödena flätas in i varann - Afghanistan, Pakistan, USA, Grekland, Frankrike - huvudpersonerna rör sej mellan kontinenterna men det finns band och samband som uppenbaras.
En ganska deppig bok som inte lämnar så stora avtryck hos mej.

Yahya Hassan - Dikter

Nu har det skrivits och pratats så mycket om Yahya Hassan. Men ändå.
Vi diskuterade boken i min bokcirkel i veckan och var alla djupt imponerade av den unge mannen. Men hur han ska gå vidare är svårare att se. Kan han det? Är han fast i en livsstil, med kickar. Har han annat att säga. Där hade vi olika teorier - jag tror han kommer att bli en bra författare, i alla fall om inte kändisskapet knäcker honom. Men han kanske vaknar upp om ett par år efter 1000 föreläsningar och helt har tappat fotfästet...
Jag såg en intervju med honom på tv och tittade på alla bilder på google. Han ler aldrig. Ett litet halvt småleende på en enda bild. Han är så långt från insmickrande man kan tänka sej. Är det en pose? Självklart är han begåvad nog att köra en pose och lura oss alla. Är han så tyngd av den som dom flesta ser det fruktansvärda uppväxten att han är glädjelös? Han är 18 år och har suttit på institutioner, vaggats i ett välmenande pedagogträsk med värderingar som han struntade i, han tog emot det som gavs men följde inte en sekund reglerna.
En av "pedagogerna" han skriver om hade han uppenbarligen ett förhållande med, han var 16, hon dubbelt så gammal. Hon fick sparken och skilsmässa. Han rånade hennes ex och stal bl a hennes sons dator.

Stoner av John Williams

Jag läste till tre i natt. Boken är så spännande. Jag måste få veta hur det gick för den anspråkslöse och ödmjuke William Stoner. Han borde varit älskad. I stället blev han själv förälskad i en djupt störd kvinna. Han blev hatad av en kollega med makt. Dottern, ja jag ska inte avslöja för mycket...
Stoner som föddes in i en eländigt fattig bondfamilj i Missouri, vid förra sekelskiftet, arbetade sej in i en akademisk miljö, mot alla odds. Han skulle lära lantbruk men greps av sitt livs stora passion - litteraturen. Han blev kvar mer än 40 år vid samma universitet. Och trots sin ödmjukhet har han stora anspråk när det gäller litteraturen, och stöter sej med dom som är lättsinnigare lagda.
William Stoner blir på ett sätt ett offer för hänsynslösare människor, men han har en hård och obeveklig integritet, en kärna av kärlek och engagemang som gör honom avundsvärd. Han blir aldrig småaktig och hämndlysten - och hans vedersakare framstår som offer för sin egen låghet medan Stoner växer i vår respekt.
En vacker bok som länge varit bortglömd men nu fått en renässans.

The Idealist av Nina Munk

Nina Munk skildrar Jeffrey Sachs, världens kanske framgångsrikaste ekonom, rådgivare till FNs generalsekreterare och diverse presidenter. Boken heter "The Idealist - Jeffrey Sachs and the quest to end poverty".
Sachs påstod nämligen år 2005 att han hade receptet. Det behövdes inte mycket pengar för att "lyfta" de fattiga ur fattigdomen. Under decennier har biståndet inte kunnat göra slut på fattigdomen, skulle nu Sachs visa vägen.
Men Nina Munk får inte sina frågor besvarade - ju längre hon följer Sachs, desto fler frågor har hon. Kan omvärlden verkligen lyfta människor ur fattigdom? Måste de inte göra det själva?
Sachs använde retorisk chockterapi för att väcka sina åhörare. "Har ni sett barn dö? När det finns vaccin, mödravård, kunskaper?"
Sachs räknade ut att det skulle kosta 250 miljarder dollar om året att utrota fattigdomen. Det är ungefär hälften av det nuvarande biståndet men på sikt skulle det bli mycket billigare än att ha krig och kris och massmigration.

The Silent Wife av ASA Harrison

Deckare, utspelar sej i Chicago.
Den är ganska bra, en fin skildring av två mycket förljugna människor som lever sina liv tillsammans och parallellt. Allt är mycket välordnat, tills ett av mannens reguljära, och av båda kända men aldrig nämnda, snedsteg blir allvar. Och allvar av smutsigaste och mest patetiska slag.
Ska nu den kontrollerade och tysta frun förvandlas till mördare när hennes värld spricker? Den frågan ställs tidigt och vi vet inte riktigt hur det blir, vi hålls länge på sträckbänken och förvånas ända in i slutet av boken över händelseförloppen.
Den är bra, som deckare betraktad...

Bilderbergmötet av Anders Jallai

Lite pinsamt att jag läste denna barnsliga bok. Jag behövde en ljudbok till tvättningen av 37 fönster - det tog dom 10 timmar boken varar. (Ok - jag är inte bra på att tvätta fönster.) Och den började inte så dåligt - det är mina trakter i Norrtälje, hjälten har pensionerat sej och har sorg efter att ha blivit av med sin familj i Estonia, det är lite fina skildringar av miljöer och människor.
Men sen - Bilderbergmötet med världen mäktigaste inkl Henry Kissinger, Rockefeller, Carl Bildt, prinsessan Madeleine - ska hållas i det f d fiskeläget. Det är superhemligt. Mossad och CIA är där för att bevaka de sina. Plus all svensk säkerhetstjänst värd namnet.
Trots detta får vår avdankade agent sköta hela räddningen av evenenemanget som attackeras av högerextrema globaliseringskritiker - han gör det tillsammans med ett par andra luggslitna pensionärer från trakten, en snabb båt och lite glockpuffror och hagelgevär (eller vad det nu var). Det blir patetiskt.
På vägen offras Carl Bildt som skjuts genom huvudet så det blonda håret fladdrar och Henry Kissinger. Men prinsessan Madeleine räddas - vår hjälte viskar i hennes öra: "Jag vet hur det känns att förlora en dotter". Kungahuset har speciellt vädjat till honom att rycka in och rädda deras dotter, han har tidigare under sin aktiva tid, får man tro, räddat Sverige ur diverse katastrofer.
Det som är intressant - ett tidens tecken kanske, är att den superhemliga agendan på Bilderbergmötet skulle vara att ta itu med befolkningsökningen i världen - med radikala och odemokratiska metoder.
Dan Browns senaste - Inferno - handlar om samma sak. En dålig idé vars tid är inne?

Felicia försvann av Felicia Feldt

Jag var tveksam, men behövde en ljudbok. Jag blev fängslad, hon skriver bra, Feldt. Det är ingen sympatisk skildring, varken av henne själv eller av mamman, som bara kallas "mamma" i boken men som alla vet är Anna Wahlgren, barnuppfostringsgurun och niobarnsmamman. Hennes bild finns f ö på omslaget.
Det är fantastiskt hur denna mamma tycks vara allomslutande, hennes närvaro tränger undan allt annat, män och pappor passerar förbi som skuggfigurer, familjen flyttar ständigt så mamman blir hela världen.
Jag har förstått att olika barn i familjen haft olika barndomar, så är det förstås. Felicia hatar sin mamma, det är ett rödglödgat hat som färgar hela skildringen. Man inser att det finns andra versioner. En strävsam mamma som lyckas försörja hela flocken. (Ja Anna W kallar det för flock, det gäller för barnen att passa in i flocken och göra sitt.) Med författarskap. Kanske bidrog skuggmännen till försörjningen, det framgår inte. Dom tycks ha klarat det rätt bra i alla fall.
Det finns en stränghet och obönhörlighet hos mamman som Felicia lider av. Och en självupptagenhet, i bilden av den perfekta flocken finns inget utrymme för revolt - trots den bohemiska livsstilen.